Innan hon slutade bestämde hon sig för att göra något för att barnen skulle få det bättre. Hon anmälde missförhållandena.

– Jag kunde inte förstå hur man kunde behandla barnen och prata på det där sättet inför dom. Samtidigt kunde jag inte göra något. Jag var ju bara en vikarie och de andra var ju fast anställda.

Pernilla Persson led många kval innan hon tog steget och berättade för sin närmsta chef. Hon hade hoppats att någon skulle säga ifrån men det hände ingenting. Inte förrän det blev en ny chef efter en omorganisation. Då försökte hon igen.

Läs hela artikeln på Ystads Allehandas hemsida.